You Are The Air That I Breath - Chapter 13

-Nellie jag kommer inte klara mig utan henne! När Harry sa det försvann det lilla hopp jag hade kvar i kroppen och jag bröt ihop helt.
När Niall lugnat mig lite så försökte jag få fram ett svar
-Harry det kommer inte jag heller, verkligen inte! lyckades jag snyffta fram.
________________________________________________________________

Och det var sant, jag skulle verkligen inte klara mig utan Johanna. Dett skulle bara inte gå. Jag satt och funderade väldigt länge, hur skulle det bli med turnén nu? killarna har redan behövt ställa in tre konserter och deras manager ville att killarna skulle åka vidare och att vi fick komma senare om Johanna vaknade men killarna hade såklart vägrat och sagt att de inte åker någon stans utan oss.
-Killar förlåt, det här är mitt fel! Grät jag fram, de kollade konstigt på mig och Harry sa att det verkligen inte var det och resten av killarna instämde men jag kunde inte låta bli att känna skuldkänslor, det var ju trots allt jag som ville ut och fira vår första konsert fast Johanna hade varit skepptisk, det var jag som hade valt den klubben och det var jag som släpade med henne till baren och se på oss nu, vi alla sitter här utanför Johannas rum och gråter ögonen röda på grund av att JAG ville ut och fira. Och ännu visste vi ingenting, vi visste inte vad som hade hänt, hur det var med henne, om hon skulle klara sig eller inte, vi visste verkligen ingenting och det var nog det som plågade oss mest, att inte veta och känna sig så otroligt hjälplösa.
Samma läkare som förut kom ut från rummet och vi alla reste oss snabbt upp medans han kollade allvarligt på oss
-Hon är vaken nu, ni kan få träffa henne men ni måste ta det lungt! När han sa det släpte all oro, jag tog tag i Harry och Niall och vi sprang mot dörren men stannade lite utanför och tog några andetag innan vi klev in i rummet.

Harrys Perspektiv
När vi klev in i rummet kom all ångest och oro tillbaka som nyss försvunnit, där låg hon helt likblek med massa slangar och dropp. Jag gick fort fram till Johanna och började gråta igen.
-Förlåt så hemskt mycket! snyftade hon fram, jag kollade chockat på henne
-gumman varför säger du förlåt?
-ni har fått ställa in konserter pågrund av mig, ni hade kunnat åkt utan mig.
-Nej verkligen inte! sa jag och kramade om henne och kysste henne ömt på läpparna.
Jag, Nellie och Niall satt och kramade om Johanna hur länge som helst och våra tårar rann under tiden, det var verkligen skönt att veta att hon levde och kände sig ganska okej.

Juste, jag hade helt glömt bort att jag skulle ringa Louis, Liam och Zayn när vi visste något. Dom hade åkt från sjukhuset ganska tidigt igår eftersom ingen av dem var särskillt nyktra så vi hade bestämt att jag skulle ringa direkt när vi hade fått reda på någonting.
*samtal*
-mmh det är Louis, svarade han tröttsamt
-Haha bakis eller?
-mmh det kan man säga...men vänta du skrattar!!! vad har hänt!? skrek han nästan och jag hörde hur han reste sig upp antagligen från sängen.
-Hon lever!! Johanna har vaknat! Svarade jag glatt och jag hörde hur Louis sprang och väckte de andra killarna och skrek minst lika glatt, han mumlade något i stil med "vi kommer" och sen så la han på.
De andra i rummet hade hört samtalet eftersom jag hade högtalar så de satt bara och skrattade lite, man kunde verkligen se på Johanna att det var riktigt ansträngande för henne att prata och skratta men varje gång någon frågade henne hur hon mådde så insisterade hon på att allt var bra men ingen av oss trodde riktigt på det.
-Vad hände egentligen? undrade Niall
-Jag vet inte riktigt men när vi var på dansgolvet började jag bli yr och illa mående, jag varken såg eller hörde  någonting och det sista jag minns är att jag slår i någonting hårt antagligen golvet när jag föll ihop. sa hon
Det klev in en läkare i rummed som harklade sig och sa
-Johanna, dina tester visar att du tagit överdos 
Jag såg allvarligt på Johanna och man kunde se på hennes blick att hon inte förstod någonting.
-men jag har inte tagit några droger! protesterade Johanna men fortsatte snabbt - det ända jag gjorde var att dricka ett glas coca cola under hela kvällen och det såg ni också! hon kollade på mig medans hon sa det och jag nockade instämande
-Kan det ha varit nåågon som lagt något i drickan då? undrade jag
-Ja kanske det men för att få reda på det måste ni göra en anmälan. Louis bestämde sig för att ringa polisen och boka ett möte eller vad man nu ska kalla det medans vi andra satt och spekulerade ifall vi settt någon mistänkt, men nej det hade vi inte, inte vad vi kunda komma på nu iallafall.


Nialls Perspektiv
Innan läkaren gick ut ur rummet berättade han att Johanna skulle få åka hem redan ikväll efter att några fler prover hade tagits och hon skulle ta det väldigt lungt men ja...det blir nog inte så lungt med turnén och allt. Ända sedan händelsen på klubben har Nellie inte varit sig själv, ja det kan man förstå eftersom hennes bästa vän blivit frogad och varit nära på att dö, men ändå jag gillade inte att se folk jag bryr mig riktgit mycket om ledsna.
Jag måste komma på något som kan få henne på bättre humör, men vad?


____________________________________________________________________
Vad hittar han på tror ni? KOMMENTERA!!!! Guys, det var chapter 13 nu börjar jag på 14 och skriver fler tidsinställda! 5 kommentarer så kommer en till del ikväll.
Posted By: Johanna xx