You Are The Air That I Breath - Chapter 9

Liam tog en egen cykel cykel, Zayn tog occkså en egen fast med ett släp på ( som egentligen är till för barn 3-6 ) men Louis satte sig självklart i släpet. Harry och Johanna tog en tandem cykel och detsamma gjorde jag och Niall. 

Det var svårt att cykla, delvis för att jag aldrig åk tandem förut och delvis för att jag tjöt och grinade av garv över att Zayn knappt kom framåt på cykeln tack vare Louis som var liite för stor för att åka på släp.

________________________________________________________________________

Nellies perspektiv

helt plötsligt välter släpet som Louis sitter i och Zayn välter med cykeln åt andra hållet, först reagerade ingen förutom jag men sen bröt vi alla ut i asgarv. Jag som verkligen inte trodde att  jag kunde skratta mer än vad jag har gjort men med dessa killar som vänner så..ja då kan man skratta hur mycket som helst. Jag kollade på klockan och såg att den var tio i åtta och fick lite panik, Pelle skulle döda oss om vi kom försent eller iallafall skicka hem mig så jag bad alla cykla snabbare för att hinna fram i tid. När vi trampat på som riktiga galningar var vi äntligen utanför lägenhetsporten, jag kollade på klockan

-Det är 2 minuter kvar!! sa jag stressat, vi öppnade porten och sprang upp för alla trappor "shit vad jobbigt, måste jobba på kondisen om det är sånt här vi ska hålla på med" tänkte jag.

Väl utanför Pelles dörr andades vi ut, tog några djupa andetag och sedan knackade vi på.

-Precis i tid, sa Pelle när han öppnade dörren och lät på något sätt lite lättad. Vi klev in i hallen och tog av oss våra skor, gick in i köket där Pelle och killarnas manager s(vet inte vad han/hon heter?) satt. Vi slog oss ned runt köksbordet och började prata, som vanligt om turnén men de berättade även lite ny info som att vi åker på Onsdag nästa vecka, jag och Nellie skulle få våra personliga stylister. När dom närmde att vi skulle få egna stylister höll jag på att flippa ur helt men lyckades hålla masken.

-Hmm, Nellie kan du spela några instrument? typ piano? Undrade Pelle och jag skakade på huvud till svars

-Jo det kan du visst! du är ju grym på gitarr sa Johanna och jag började rodna

-Nej det är jag inte alls, sa jag emot och började bli lite nervös, vad spelade det för roll om jag kan spela instrument eller inte?

-Här, sa Niall och räckte fram sin gitarr som han tydligen hade här, jag tog gitarren och började spela på "Taken" och Johanna började sjunga 

Now that you can't have me
You suddenly want me
Now that i'm with somebody else
You tell me you love me
I slept on your doorstep
Begging for one chance
Now that I finally moved on
You say that you miss all alone

Jag sjöng med under hela låten och i refrängerna sjöng även killarna med, jag avslutade låten och alla satt där helt tysta och jag kände hur jag började rodna, som vanligt.

-wow...mumlade Niall och jag rodnade ännu mera

-Nellie, vi vill att du ska bli Johannas gitarrist om du nu vill det så klart? sa Pelle och log stort och jag såg hur alla runt om bordet sken upp som solar.

-Ja men guud klart jag vill!! svarade jag glatt.

-En sak bara...började Anders (1d's manager, sorry men vet inte vad han heter så han får heta Anders) men fortsatte -Vi vore verkligen spela in den där versionen av Taken och släppa på nästa album för det var riktgit bra när ni alla killar och tjejer sjöng sa han och Pelle instämde, de bestämde att vi skulle spela in den när vi var i sverige eftersom de var så nöjda med studion där och då var vi på hemmaplan också. Pelle och Anders satt kavr vid bordet och pratade medans vi andra gick iväg till våran lägenhet som killarna inte hade sätt än.

Johannas perspektiv

när vi var på väg till våran lägenhet frågade jag Nellie på svenska

-Vi har väll städat? oroligt

-Shit, hoppas verkligen det! svarade hon med minst lika orolig blick. Vi låste upp dörren till lägenheten och som tur var, var det inte särskillt stökigt utan jag kände mig faktiskt ganska stolt över att konna säga att vi bor här, liksom hur många 14 åriga tjejer har One Direction som sina bästa polare och har en egen lägenhet i London? svaret på den frågan är nog ganska enkel, inte många.

-herre gud! utbrast Louis och stod med öppen mun när vi stod i vår walk in closet

-Vad? sa jag och flinade

-Ni har typ...sjukt mycket kläder!! svarade han och stod fortfarande som i chock jag kunde inte låta bli att skratta åt honom, visst vi hade riktigt mycket kläder eller faktum äör att vi inte får plats med ett ända plagg till i vår walk in closet. Vi visade killarna runt i lägenheten och stannade i köket för Niall var hungrig, ovanligt? nej inte direkt. Vi stod och bakade hemmagjord pizza när Nellie plötsligt kastade mjöl på mig.

-Du din lilla fisk!! skrek jag på svenska och började jaga henne runt i lägenheten, när jag fick tag i henne hällde jag resten av mjölpåsen över hennes huvud och nu såg hon ut som ett spöke, helt vitt.

-Ahahahahaha, tårarna sprutade och jag låg på golvet och tjöt av skratt.

1 vecka senare (flygplanet) Nellies perspektiv

Vi satt nu på flyget på väg till tyskland och det skulle bli riktigt kul, vi skulle ha genrep direkt när vi kom fram och sen dagen efter var det dags för mig och Johanna att för första gången någonsin stå på scen i en arena, Johannas och min familj skulle komma dit och kolla eftersom det var första gången egentligen skulle killarna, Adde, Noel och Teo också ha kommit men de fick inte för sina föräldrar, lite synd för vi har j inte träffat dom på typ 3 veckor men det skulle iallafall bli kul att få träffa våra familjer igen.

-Vad tänker du på? frågade Niall som satt bredvid mig på flyget

-Jag bara tänker på hur kul det ska bli att träffa familjen igen svarade jag och log, Niall besvarade mitt leende och kysste mig sedan mjukt på läpparna

-Skaffa ett rum! skrek Louis plötsligt och alla började skratta som vanligt när han sa något.

Johanna som satt framför oss med Harry vände sig om mot oss och frågade mig på svenska

-Är ni tillsammans nu eller? Jag tvekade lite men svarade

-Nja asså jag vet inte´..kanske snart och hon log

Jag vaknade av att någon skakade lite lätt på mig

-Gumman vi är framme sa Niall och pussade mig på kinden jag hörde hur Johanna fnittrade och "aww'ade". Vi gick till bandet där våra väskor skulle komma och som tur var behövde vi inte vänta så länge, vi gick ut ur flygplatsen och där var det smock fullt med fans, säker över 200 stycken. Jag kollae på Johanna med en orolig blick och man kunde se på henne att hon också kände sig väldigt obekväm, jag och Johanna började tränga och igenom klungan av fans för att ta oss till bilden som väntade på oss medans killarna skrev lite autografer, medans vi klämde oss emellan de hundratals tjejerna var det massa som frågade "vilka är ni" är ni deras flickvänner" "vad gör ni här" "utnyttja inte våra killar!!" ju fler frågor vi fick desto snabbare gick vi, vi svarade inte på en ända fråga för vi ville ju inte direkt hamna i tidningen och jag hade inte större lusta att bli nedslagen just nu..

-Shiit, det där var helt sjukt mumlade Johanna när vi lyckats ta oss in i bilen och jag nickade instämmande, vi satt där och pratade ganska länge medans killarna skrev autografer men efter kanske tjugo minuter kom dom också in i bilen och vi började åka.

-es riecht Wurst hier..sa jag när vi kom fram till arenan där genrepet skulle var och alla kollade konstigt på mig

-det betyder "det luktar korv här" sa jag och alla började skratta åt min ganska onödiga kommentar.

__________________________________________________________________

Kommentera!!! Vad kommer hända i tyskland? hur går konserten? jag behöver idéer!!

Jag ber om ursäkt för att halva texten är kursiv men något är fel på min dator och jag ber om ursäkt för att kapitlet kanske var tråkigt men jag är väldigt trött och jag skrev faktiskt det här inlägget istället för att plugga till morgondagens prov så var nöjda. Nästa del kommer imorgon om ni kommenterar riktigt bra ammars blir ni utan :) xx