You Are The Air That I Breath - Chapter 2

 När mina tårar började rinna kollade de andra i gänget frågandes på varandra.

-Jag gissar att det var den bra nyheten? vad är den dåliga?

Det var tyst ett tag, jag antog att han var tvungen att fundera hur han skulle få ut det rätt.

-Du måste flytta till London.

________________________________________________

-VA!? Utbrast jag och alla i korridoren vände sig mot mig och jag kände hur röd jag blev om kinderna.

-Ja, Jag förstår att du är chockad...men jag antar att det är det här du vill?

-Ja såklart, det har varit min dröm i hela mitt liv! Sa jag snabbt

-Bra men jag ringer dina föräldrar på en gång och berättar allt och säger även att du flyttar om en vecka, det sista sa han lite tystare antagligen för han visste hur jag skulle reagera.

-En vecka? Har jag en vecka på mig att säga hejdå?

När vi avslutat samtalet kollade gänget oroligt på mig. Sen kom alla frågor på en gång "Vadå hejdå? vem var det? vart ska du?" frågorna flög ur deras munnar och jag satte mig bredvid dom och började förklara allt, att jag skulle bo i London från och med nästa vecka, att jag skulle med på någons turné i 7 månader och att jag var tvungen att lämna allt bakom mig, allt.

Det var tyst ett tag när jag berättat klart allt men massvis med ledsna och förvånade blickar byttes mellan dem.

-Men vad kul! vems turné var det då? avbröt Teo tystnaden med

-Jag vet faktiskt inte...ska träffa Pelle imorgon efter skolan så vi får väll se vad han säger då. svarade jag men fortsatte sedan -Är det någon av er som vill följa med imorgon föresten?

varken Teo, Noel eller Adde kunde fast det vore jag ha förstått, de hade ju Hockey träning.

-Ja, jag kan sa Nellie med ett leende

-Åh vad kul! utbrast jag glatt och gav henne sedan en kram, tillslut låg vi där på golvet hela gänget i en ända stor hög.

"Middag ikväll, våran familj, Nellies familj och några från Universal"  stod det i ett sms jag fick från mamma i slutet av sista lektionen. När klockan ringde ut samlade jag ihop mina saker och gick raskt fram till mitt skåp där Nellie redan stod och väntade.

-Du fick också smset va? Frågade hon när jag kom fram till henne men jag svarade henne bara med en liten nick.

Vi tog våra saker och började raskt gå hem till mig, klockan var fyra och gästerna skulle komma hem till oss klockan 6, det fick bli middag hemme hos oss eftersom varken mamma eller pappa orkade gå ut och äta efter en lång dag.

Vi hjälptes åt att fixa oss, även om det bara var folk vi kände rikitgt väl som skulle komma så ville man ändå känna sig lite fin.

Min outfit fick bestå av Jeans, en lila blus, beige jacka, guld klackar och lite smycken, sminkningen fick vara ganska naturlig bara lite mascara och rouge och så lockade jag håret lite extra även fast det redan var extremt lockigt.

Nellie hade på sig en svart tight fodral klänning och matchande skor och smycken.

*Pling Plong* dörrklockan ringde och jag blev gensat nervö, varför blev jag det Johanna skärp dig nu tänkte jag för mig själv. Jag och Nellie gick ner för trappen och till hallen där alla nu stod och pratade för fullt

-Kan vi inte äta nu? Frågade Sofie, min  yngsta lillasyster gnälligt

-Jo visst. svarade pappa

Vi hade nu suttit vid matbordet i säkert två timmar och de vuxna hade suttit och haft en livad diskussion och barnen hade gått upp på övervåningen och lekt.

-Så...vi är ju faktiskt här av en anledning. sa Pelle när det hade börjat bli tyst runt matbordet

-Det är en sak vi skulle vilja prata om sa pappa och lät bekymrad men ändå strän, shit paniken steg inom mig tänk om dom inte låter mig åka till London, tänk om de vill att jag ska sluta sjunga, FAN Johanna ta dig samman!

-Vi har bestämt att du ska få åka till London och få din dröm uppfylld! Sa mamma glatt

-MEN, Avbröt pappa och kollade på Cilla, Nellies mamma som att han ville att hon skulle fortsätt det han nyss på börjat

-Du kan ju inte åka ensam med Pelle så vi har kommit överens om att Nellie får flytta med dig eftersom ni ändå får hemundervisning och ni har en vuxen i lägenheten bredvid hela tiden!! Nästan halv skrek hon och både jag och Nellie flög upp från stolarna och började hoppa o skrika som galningar.

Klockan började närma sig midnatt och nu hade resten av gänget kommit hem till mig och vi hade bestämt oss för att tälta i mitt rum, lite sådär halvt onormalt men det var ju för läskigt att tälta utomhus så mitt rum fick duga!

-Shit jag kan inte fatta att våra föräldrar låter oss åka. sa jag efter en lång tystnad

-Inte jag heller, jag trodde aldrig att jag skulle få följa med iallafall! sa Nellie

En vecka senare (dagen dom åker till London)- Nellies Perspektiv

Den här veckan har gått hur fort som helst och jag kan verkligen inte förstå att mina föräldrar faktiskt låter mig flytta med Johanna, liksom vi är två 14 åriga tjejer som knappt sett hälften av Stockholm och nu ska vi bo i London och sedan se nästan hela Europa med någon artist vi fortfarande inte fått veta vem det är, Pelle sa att han ville att det skulle vara en överaskning och att vi skulle få veta så fort vi kommit till vår lägenhet i London, VÅR lägenhet, min och Johannas SHIT det känns helt crazy när man tänker på att för ca en vecka sedan satt vi på tråkiga lektioner och hade ingen aning om vad som väntade bara några dagar senare och nu står vi här på Arlanda och väntar på att få gå på flyget. Ett ord, GALET.

-Säker på att du inte har glömt någonting nu? frågade mamma ängsligt

-Ja mamma jag är säker! Suckade jag och kollade omkring för att se vart Johanna tog vägen, hon stod en liten bit bort och pratade med sin familj och Adde, Adde såg inte särskillt glad ut men jag förstår honom han var ju stört kär i Johanna och nu skulle han inte få träffa henne på..gud vet hur länge.

-Vi måste gå nu. Det var Johanna som väckte mig ur mina tankar den här gången.

_________________________________________________________

Så, där har ni kapitel 2!! Blir riktgit glad över att det redan är så pass många som har hittat hit, tacksam för de fina kommentarer jag fått!  Om ni Kommenterar ännu mer så ska jag se till att slänga in 3 långa inlägg imorgon! föresten några tips? för korta eller för långa avsnitt? för mycke eller för lite detaljer? Kramis bananis xx