You Are The Air That I Breath - Chapter 17

Precis när Harry fått upp henne på fötterna faller hon ihop och börjar spy, jag skrek till och killarna sprang genast fram och föräskte hjäpa Harry med att väcka henne.
vi övervägde att ringa ambulansen men vi bestämde att vi skulle åka till hotellet och låta en sköterska där kolla till henne så slapp vi alla fans och trafik som skulle vara påvägen till sjukhuset.
Detta kändes så typiskt, att det var just Johanna som skulle må dåligt men den här gången var jag säker på att hon skulle överleva, jag var mest rädd för hur lång tid det skulle ta för henne att vakna.
___________________________________________________________________

(lite random bilder, hade inga bättre så fick ta det jag hade på datan)

Johannas Perspektiv
Jag kände mig riktigt konstig, vad had ehänt nu då? Mitt huvud värkte, hela ansiktet gjorde ont och ja hela kroppen värkte!
Egentligen ville jag bara skrika så högt jag bara kan för att få folk att förstå hur ont jag hade.
Jag gjorde ett tappert försök till att få upp mina ögon men så fort lite ljus kom mellan glipan av mina ögonlock så skrek jag, eller rättare sagt pep till.
Jag försökte lufta på armarna men det var helt omöjligt, jag var som förlamad men det ända jag kunde röra var fingrarna och tårna.
-Johanna är du vaken? Sa en röst som lät som Harrys, rösten ekade i mitt huvud högre och högre, snälla döda mig!! skrek jag inombords, det här var så plågsamt, att bara kunna ligga här och bli plågad av varje litet ljud och beröring jag fick, det kändes som om någon tänte eld på mig hela jag brann och det gjorde så ont.
jag försökte nicka som svar på hans fråga men det gick inte så istället rörde jag lite på ena fingret.
´Någon tog min hand och samma röst sa
-Om du hör mig snälla kläm åt min hand. Jag försökte göra som han sa men jag kunde inte klämma så återigen fick ja lov att röra lite på ena fingret och jag hörde hur han andades ut lättat.
Han släppte min hand och pussade mig på kinden och jag röck till av smörta så mina ögonlock flög upp, ljuset tröffade mina ögon och jag skrek till och började stor gråta av smärta, jag hör hur flera människor kommer inspringandes in i rummet och börjar hålla på med något, sedan kände jag hur jag sakta försvan längre och längre bort.

Harrys Perspektiv

Det gjorde så ont i mig att se henne så här, att se hur minsta lilla beröring plågade henne.
När jag pussade henne på kinden..det plågade skriket hon gav ifrån sig, det var så plågsamt att höra och jag kunde inte hålla tårarna inne.
Jag var rätt säker på att hon skulle överleva men det jobbiga var att få se henne lida såhär, det var mer än hemskt.
Nellie hade varit tvungen att gå upp till rummet för nån timma sedan för hon hade inte klarat av att vara här och se Johanna ligga och plågas så som hon gjorde, så nu satt jag här helt ensam.
Jag loggade in på twitter på mobilen och skrev lite snabbt " This is therrible...#PrayForJohanna "
sedan skickade jag ett sms till Louis och bad honom komma hit, jag klarade inte va att sitta här ensam.
Några minuter senar kom Louis in i rummet och han kramade om mig hårt när han fick syn på mig, mina ögon var antagligen helt röda av alla tårar.
-Allting kommer bli bra! Sa Louis tröstande
-Jag tror också det men det är så plågsamt att se henne så här! grät jag
Innan Louis han säga något kom sjuksköterskan som tog emot oss in i rummet.
-Hon håller på attvakna så jag skulle gissa på att hon är vaken inom en timma, men var beredda på att hon kommer ha väldigt ont. sa hon, vi nickade och hon gick ut igen.
-Ska jag ringa Niall? Frågade Louis och jag nickade, medans Louis gick för att ringa Niall bestämde jag mig för att ringa mamma som jag inte hade pratat med på evigheter.
*samtal*
-Hej det är Anne! svarade mamma glatt u telefon
-Hej..snyftade jag
-Men lilla gubben vad har hänt? frågade hon och jag började berätta om vad som hände på klubben och att Johanna hade sagt att hon mådde bra och ändå åkt och shoppat, om smset hon skickade att hon och Nellie var förföljda och om hur plågsamt det var att få se henne lida så.
-Mamma, jag gillar henne verkligen....jag vet inte vad jag ska göra
-Berätta för henne hur du känner, bjud ut henne, visa på något sätt att du gillar henne och att du finns där för henne! men gubben det viktigaste av allt, gör vad som känns rätt och såra henne inte!
Vi pratade inte så länge till för sedan kom killarna och Nellie in i rummet så då la vi på.
-Jag hörde vad du sa, sa Liam och log -Berätta för henne men du får verkligen inte såra henne! fortsatte han sedan.
-Jag lover, det ska jag inte!
-Bra! för då får du med mig att göra, skämtade Zayn och Liam skrattade och instämde
Johanna började röra sig lite smått så jag tröck på larm knappen och sjuksköterskan kom in i rummet och började fixa med någonting.

Nellies Perspektiv
Sjuksköterskan höll på med nånting och sedan sa hon att Johanna strax skulle vakna och jag var minst sagt väldigt orolig, Harry hade berättat hur hemskt plågsamt det var att få se henne lida så mycket och jag tyckte det var jobbigt att bara se henne ligga där.
Jag sneglade mot Harry som såg ut att vara minst lika orolig som jag om inte mer, sedan kollade jag på Niall och även han såg räd ut men han kramade om mig och pussade mig på pannan.
Vi började små prata lite bara för att fördröja tiden lite men plötsligt hörs ett svagt skrik och allas blickar vänds snabbt mot sängen där Johanna låg och hennes ögon flimrade (tror det heter så) nästan som i ett epelepsianfall och hon föröskte öppna munnen och säga något men allt hon fick ut var en svag pust av något som lät som "Hjälp" när hon sa det brast alla ut i gråt, alla killarna grät faktiskt och det var nog första gången jag såg någon kille gråta.
Det var verkligen plågsamt att sitta här och se sin bästa vän ligga och lida utan att jag kan göra någonting.
Jag reste mig upp från stolen och ställde mig bredvid sängen och tog tag i hennes hand, hon röck till när jag tog hennes hand men sen blev hon still igen.
Jag böjde mig ner mot hennes öra och viskade saker på svenska som till exempel "snälla vakna" "jag klarar mig inte utan dig" "Johanna jag älskar dig bästa vän, snälla jag ber dig öppna ögonen" "jag ber för dig" helt plötsligt skriker hon till och ögonen börjarr fladdra ännu mer än innan men sen bara sluatar hon helt, hon bara låg där helt stilla och såg helt livlös ut.

Johannas Perspektiv
Jag försökte ännu en gång få upp ögonen men ögonlocken bara fladdrade, jag försökte om och om igen och tillslut gick det.
Mina ögon slogs upp och ljuset brände i ögonen, det första jag såg var fyra personer som satt och kramade varandra samtidigt som dom grät och en person som satt med huvudet i händerna, jag tror det var Harry.
Han lyfte upp blicken från marken och kollade på mig, först såg han otroligt chockad ut sedan lättad och glad han reste sig upp och rusade fram till mig.
-Vet du hur orolig jag har varit? frågade han och lät helt förtvivlad, jag försökte svara men jag kunde fortfarande inte få ut ett ända ord.
Några sekunder efter att de andra märkt att Harry stog och pratade med mig rusade de också fram till mig och kramade om mig.
Alla sex var helt sönder gråtna och det kändes så fel att de slösade sina tråar och energi på mig.
_____________________________________________________________________
KOMMENTERA!!!!! omg CAD HÄNDEEER??? :O Nu är det Måndag och jag är på väg hem från finladn så det blir ett inlägg imorgon! :)
Posted By: Johanna xx